hej renovering

Vissa saker börjar orda sig, som att kunnna koka mat. För nu har både elektriker och gasmannen varit här vilket innebär att vår nya fina spis fungerar. Tyvärr är inte resten av kökelt helt fixat, till exempel så är nu hela furutaket framme i all sin prakt. I helgen är det tänkt att lite gips skall upp så vi kan sätta upp andra nödvändiga saker som diskbänk.


Fortfarande i skydd eftersom vi inte riktigt är kalra med resten.


Spisen på plats.

Golven är klara, och köket är på gång. Det är vad som hänt sedan senast. Vi har även flyttat hem, vilket gör att vi nog ska hinna göra lite mer de närmaste veckorna.


Slipat, betsat och lackat golv i sovrummet.


Vårt nylagda golv i vardagsrummet. Industriparkett, slipad och behandlad med hårdwaxolja. Ser likadant ut i köket.

Vi har även börjat med att sätta lister och foder i sovrummet.


Foder satta runt sovrumsdörren.

Men det vi allra mest håller på med är att förvandla köket till ett furuparadis. Det ger oss fasansfulla minnen av förra sommaren då hela vardagsrummet såg ut som en bastu. Förhoppningsvis skall detta inte bli lika obehagligt.


Mycket furu och lite gips.

Vi har även vidgat våra vyer då vi varit tvugna att söka oss en ny ÅVC eftersom fyllnadsmassor inte fick dumpas på vår favvo i Östberga. ÅVC Vantör var dock en intressant bekantskap.


Fru R skottar fyllnadsmassor, det vill säga jord.

Vi är inte här så ofta för tillfället, men det beror på att vi är helt galet duktiga på att renovera. Närå. Det beror egentligen på att vi inte har ett normalt fungerande hem för tillfället. Det vi har, och har haft de senaste veckorna, är ett sovrum, en hall och en källare full med bös. Det gör att vi inte är så benägna att till exempel blogga eftersom vi då måste sitta på kanten till sängen, med ett dvd-fodral som underlag till musmattan och tangentbordet i knät, för att kunna använda datorn. Man tröttnar ganska fort. Orsaken till att vi har det så är förstås att vi håller på att få ett nytt golv inlagt i köket och vardgsrummet. Det blir fantastiskt fint.


Golvet på väg in.


Och här med.


Närbild.

På dessa bilder är golvet dock helt oslipat, vilket gör att det ser aningen rackigt ut. Men det är bara för tillfället. Vad som också är för tillfället är att vi måste flytta. För på måndag har vi bara hallen och en källare full med bös kvar, inget sovrum. För där skall det slipas golv vilket gör att vårt masonitskivegolv som vi haft i snart ett år är ett minne blott. Under tiden flyttar vi hem till vår fosterfamilj på andra sidan åsen.

Vårat utkastade kök har även låtit oss vara gatans familjen Taikon ett tag då det stog och hängde på gräsmattan.


Taikonköket står och chillar.

I sista stund blev dock delar av köket räddat från att fara med stekarkärran till  ÅVC Östberga. Diskbänken fick nämligen flytta in i uterummet för att tjänstgöra som sommarstugekök under tiden som vi renoverar. Tyvärr har det varit runt nollan och regnat sedan dess vilket gjort att vi knappt kunnat använda det. Men vi är glada åt det ändå. Närå.


Sommarstugeköket.

För nu börjar vi åter renovera på riktigt. Bloggen kommer nu att mixas upp, blommor och bösbilder. Det bästa av två världar kan man säga. För vi må ha varit borta härifrån ett tag, men vår trädgård har inga planer på att ta semester därför. Den har slagit ut i fullare prakt än någonsin, och dessutom huserat en trevlig fest i helgen som gick. Lagom till festen blev den även utrustad med lite trädgårsmöbler.


Där kan man sitta och spana på:


Den här fina.


Och hanses fina kompis.

Dessutom har en ny favorit slagit ut, buskpionen.

Knopp.


Nästan utslagen.


Helt utslagen och helt magnifik.

Men för att bösa lite. Vi har börjat riva köket då rörmokaren, som förste grovjobbare involverad i köksprojektet, kommer i morgon bitti. Det var ganska roligt och gick tyvärr så lätt så tigersågen inte behövdes användas. Förhoppningsvis skall den få användas till helgen.


Innan.


Under.


Bakom.


Och efter.

Herr R var även lite nöjd över att han var tvungen att banka sönder kakel med en kofot som en riktigt erfaren grovjobbare för att få bort diskbänken. Någon som känner sig sugen på en bättre begagnad diskbänk på 1,2 m?

Magnolian i full prakt.


Häggen är på god väg att slå ut ordentligt den med.


Någon som vet vad denna fint blommande och gott doftande buske heter? Den har fram till blomning bara varit stor och tråkig, vilket har fått oss att fundera på att ta bort den. Men nu är den inte så pjåkig inte.

Och så var ledigheten slut. Igen. I vanlig ordning så har vi inte gjort allt vi har planerat, men i lika vanlig ordning så har det ändå gått framåt här hemma.  Vi har till exempel fortsatt det jobb som vi började i slutet av februari. Och för er som har glömt vad vi gjorde då så var det att sätta lister i hallen. Det vi gjorde denna helg var att börja måla dessa lister. Vissa saker tar aningen mer tid att börja med än vad man tror.


Lister som är både grundade och målade ordentligt en gång.

Dessutom har Lilla röd fått sin första tvätt. En ordentlig tvätt med svamp. Det tyckte den om. Blank och fin blev den.

Potatisen har även kommit ner i marken, liksom ruccolan. Tyvärr så gör sig bara det ena på bild eftersom ruccolaodlingen bara ser ut som våt jord.


Potatishål, inte sorkhål.


Sättpotatis.

Sorten Anya är det som är satt i våra land.

Nu har det äntligen hänt, en lite mindre bil har flyttat in . Ett lillesyskon till stekarkärran. Eller kanske snarare ett komplement. För stekarkärran må vara stor å stekig, men när det kommer till saker som bränsleekonomi så har den vissa brister. Så vi tyckte det var dags att införskaffa något som man har råd att åka lite längre än till tippen med. Och här är den nu, lilla röd:


Fin, liten och röd.

Dessutom har magnolian nu kommit igång ordentligt.


Blomning.


Närbild.

Och även den lilla har slagit ut ordentligt.


Fina.

Det tog lite längre tid än vi trodde för dom att slå ut helt, och mycket berodde nog på att det blev lite kallare i veckan så att det stannade av lite. Vilket är bra eftersom njutningen blir längre då.

Dessutom fick gatan oväntat besök för ett par dagar sedan:

Sl.

Lite asfalteringsarbete lär ha orsakat bussomvägar. Stekarkärran gick dock oskadd ur detta fast den stod parkerad på gatan.

Slutligen har vi en liten blomsterrapport på det vi kallar hallonbusken (inte för att vi tror att det är hallon, utan mer för att blommorna påminner om hallon, vi är inte helt lost bland buskarna). Den som vet vad den egentligen heter får gärna höra av sig.


Hallonbusken.

Det är svårt  att veta vart vi ska börja. För det är inte bra i trädgården som det händer saker, utan vi har även tagit upp renoveringen en smula igen. Det enklaste är förmodligen att börja med det som känns viktigast, magnolistatusen.


Den lilla har nu börjat slå ut på riktigt.

Den stora är fortfarande i nästan-fullt-utslagen-steget.

Mellan trädgårsdelarna stoppar vi in med lite renovering/rivning. För vi har blivit av med en köksfläkt.


Före, med fläkt.


Efter, utan fläkt, men med lite bajsliknande klet på väggen vilket är resultatet av att inte kunna städa mellan fläkten och väggen sedan 50-talet.

Detta är första steget som vi tar mot ett nytt och fint kök. Ett annat steg vi har tagit i helgen är att befria våran trapp från ett fönster och en inbyggnad. För när vi flyttade in förra sommaren såg den ut såhär:


Längst till vänster är den klädda trappen med fönster.

Men nu ser den ut så här:


Befriad från fönster och inklädnad, vilket gör att det fina räcket kommit fram.

Och det bästa av allt var, enligt Herr R, att han fick återuppta en gammal bekantskap:


På spisen: ett köksredskap som ingen vill vara utan, tigersågen!

Vi har även tulpaner som, enligt en granne, kan vara av gammalt hederligt ursprung.


Gamm-tulpanen.

Mutantstatus:


Fina liljor (av samma typ som utanför Lasarettsvägen 28, dvs gamla bussgaraget, i Norberg en gång i tiden).

Enligt svägerskan en form av minitulpan:


Ev. minitulpan.

Och det som är Fru R:s favorit för tillfället, och Upplands landskapsblomma:


Kungsängsliljor.

Slutligen måste vi, tyvärr, kora helgens suckers. Länge och väl var ledde Djurgårdsparet den tävlingen då dom, trots sin Magnoliauppskattning, inte lyckades ta sig förbi och spana in början av blommningen denns helg. Men sent om sider på söngagseftermiddagen/kvällen, lyckades herr och Fru Lilla duktig att ta sig förbi då dom, på grund av lite "trötthet" nobbade detta, som herr R:s ömma moder levererade direkt från Gotland under dagen:


Årets första parris. Plockade i morse, avnjuts om 15 minuter. Suckers. (vi gillar er dock ändå)

Det drar ihop sig för blommning för våra magnolior. Stora tjocka knoppar håller på att slå ut.


Stora trädet på håll.


Stora trädet på nära håll.


Och lilla magnolians knoppar.

Vill man se det i blom bör man snart hålla sig framme. Det är underbart men kort.

En rolig bonus med trädgården är att det finns massa fina växter att pynta huset med.


Pytteliten bukett från finaste stället.


Eftersom vi inte vet hur några av buskarna ser ut i vårskrud är det toppen att ta in lite kvistar så blommar de på ett kick.


Mycket intressant buske som i somras hade nån sorts krusbärsaktiga bär och nu har den nån sorts hallonaktiga blommor.

I måndags kväll sådde vi basilikafrön och två dagar senare hade de börjat gro. Nu är det redan riktiga små skott. Kolla, det är helt galet faktiskt.

Nu är det verkligen synd att vi inte har en bättre kamera. Det finns ett ställe i trädgården som just nu går under namnet  Finaste stället och som vi blir alldeles glada av att titta på.


Finare än så här blir det inte med en rackig mobilkamera.

Mutanten har blivit mindre och mindre läskig. Däremot funderade vi ett tag på om den inte istället var helt menlös. Vi hade hoppats på att den var nån typ av kinderägg som dolde en fantastisk överraskning men så verkade inte vara fallet. Nu har vi dock blivit upplysta av mer blomkunniga människor om att det är ett kinderägg trots allt. För de som är lika okunniga som vi så väntar vi med att avslöja vad som döljer sig i Mutantens gap.


Är det inte galet att det blivit en hel buske på några veckor?

Vi har en annan helt knasig växt som vi med spänning väntar på ska visa vad den går för. Syster Läna tror att det är en riktig skatt som döljer sig bakom denna märkliga buske.


Kooonstig va? Kanske är det en Lars-Brundin-buske?

Men allt är inte konstigt och förvånande. Emellanåt dyker det upp sånt som till och med vi vet vad det är:

Vi lär oss nya saker varje dag om trädgårdslivet. Vissa saker är mer förvånande än andra. Som i går när vi hade beskurit lavendeln med bara armar och därefter beklagade oss för syster Läna att våra högerarmar sved av alla rispsår vi fått och hon lugnt kostaterade att hennes sår var borta nu efter att ha beskurit förra helgen. Eftersom vi gillar att pipa var vi inte sena att gnälla även när vår vän Gunnar var på besök, det visade sig att även han led av svidande vi-i-villa-arm. Han hade beskurit barrträd, så förmodligen sved hans arm värre än våra tillsammans. Det var dock inget vi upplyste honom om...

Vi har hittat ett nytt favoritställe i helgen. Zetas är en helt fantastisk trädgårdsbutik och café som helt otippat ligger vid Kungens kurva, som ju inte direkt gjort sig känt för att husera supermysiga och snygga butiker. Vi har hunnit åka dit två gånger under påsken och köpt jord, örter, en rabarber och fröer. Rabarbern har redan fått en plats i trädgården.


Här är den lilla rackaren. Vi hoppas att den ska trivas.

Nu har vi fått erfara vad de gulliga rådjuren kan ställa till med.


Dåliga, dåliga Bambi!

Vi köpte nått kladd i dag som tydligen ska lukta fan tycker rådjuret,  vi får väl se hur det är med den saken.


Snyggt är det i alla fall med kladdpinnar nedstuckna lite här och var.


Nästan lika fina är alla blommor som frodas.



Sist men ändå roligast, en liten glimt från vår påsklunch:

Det händer saker mest hela tiden, både med mutanter och med mer normala växter.


Mutantstatus II

Mutanterna har dock inte växt så det knakat och tagit över hela trädgården som vi fruktade, men som synes har de i alla fall blivit större och grönare sedan sist.

Vår persiljesådd har tagit sig snabbare än förväntat. Vad vi tidigare läst så kunde det ta upp till en månad för dom att gro, men på endast 1½ vecka har våra skjutit upp ur jorden.


Parsley.

Men det som glädjer oss mest för närvarande är utvecklingen hos en av våra chiliplantor som äntligen har fått sin första frukt. Det är Czechoslovakian black (Capsicum annum) som är först ut att frukta (Habanero och Jamaican bell är dom andra sorterna). Frågan är bara vad vi skall göra med den första av alla fruker? Ett förslag är att fritera den fylld med ost vilket, för en chili, möjligen är det finaste av alla öden.


Frukten.

Vårt projekt inför påsk, att baka bröd på vildjäst, är också slutfört ungefär i samma ögonblick som detta skrivs. Det har gått sådär. Enligt receptet som kommer från Martin så skall det sammanlagt jäsa mellan 17 och 28 timmar, fördelat på några olika omgångar. Våran deg har jäst i minst 45 timmar. Vi tror att detta problem med jäsningen kan härledas till vår vildjäst. Det är ännu inte utrönt huruvida brödet faktiskt blev helt fantastiskt, men det är inte heller omöjligt att så är fallet.


Vildjästbröd.

Nu har det äntligen börjat närma sig köksrenovering på riktigt. För även om vi inte kört igång än, så har vi i alla fall börjat planera och handla så smått. För idag så kom vi hem med vår nya spis. Än så länge står den inpacketerad i källaren, men så småning skall den kopplas ihop med gasoltuber och stå i vårt nyrenoverade kök. En Smeg blev det, inte en DeLonghi fast vi var extremt nöjda med den vi använde förra gången det var dags för en köksrenovering. Vi hade spanat in oss på en likadan som förra gången, men denna var lika fin och betydligt billigare.


Smeg C6GMX

Är det nån som är nyfiken på vad som hänt med Mutanten sen i går?


Den växer på kan man lugnt säga.

I går visade sig några lila små knoppar, i dag har de slagit ut och det är supergulliga ljuslila blåsippsliknande blommor.


Heter de lilsippor då eller?

Ni kanske kommer ihåg att vi för flera veckor sen sådde tomater. Det gick jättefort för dem att gro vilket fick oss att tro att vi vid det här laget nog skulle kunna skörda vår första tomat. Lurade blev vi. När det väl kommit upp små groddar ur jorden så verkar det inte vara så bråttom sen. Det är nog förvisso bra för man vill tydligen inte ha höga gängliga tomatplantor utan kraftiga och låga. Det verkar faktiskt som att de för tillfället jobbar på brädden och inte på längden så egentligen ska vi nog vara nöjda.


Ändå inte superimponerande...

Nu växer det så att det är svårt att hänga med i svängarna. I fredags morse fick vi syn på de har fina krokusarna under några buskar. Vi har inte ens sett att de var på väg. Då tar vi ändå en inspektionsrunda i trädgården några gånger i veckan för att vi inte ska missa nånting.


Överaskningskrokus.


De här superläskiga mutanterna dök plötsligt upp härom dagen. Vi har ingen aning om vad det kan vara och blev inte mindre rädda för de när till och med syster Läna, som ändå vet mycket om naturen, blev illa rädd för dem.

Förra helgen var pappa på besök och då hade han med sig sin supertoppenkamera. Vissa av blommorna har vi redan skrivit om men nu blev korten så mycket bättre så de får vara med en gång till:


En av alla klasar med snödroppar vi har i trädgården.


De superfina prinsessklänningsblommorna som vi inte har en aning om vad de är för några.


Vintergäcken som kikar fram ur snön.


Magnolians knoppar som om en månad eller så kommer att ha slagit ut i stora rosa blommor.


En mystisk buske som vi inte alls kommer ihåg från i somras.

I fredags åt vi dessutom den absolut smarrigaste sushin vi någonsin provat. Den kom från Råkultur och är värd varenda omväg man kan tänka sig.


Närmast perfekt.

Att sushin följdes av ett tidigt påskägg, av coklad, fyllt med choklad, gjorde heller inte dagen sämre.


Mmmmmmm...

Dessutom så har vi firat att solen kommit fram ordentlig, i alla fall på lördagen. Beskärning och uppröjning i trädgråden avslutades med en sommaröl på vår egna klippa.


Mmmmmmm...

Det är även noterat att väldigt få av er har hört av er och undrat hur stekarkärran mår. Det kan rapporteras att den mår bra, med nya fungerade bromsar. Dessutom blev den ordentligt tvättad idag, för första gången sen den köptes. Så nu ser den inte så extremt bonnig ut längre.

Det är förvisso inte april än men med tanke på vädret denna vecka så skulle man verkligen kunna tro att vi redan kommit dit. Och det är inte bara utomhus det råder viss förvirring rörande vilken årstid det är, här inne blommar både det ena och det andra:


Pelargonerna har lite försiktigt börjat blomma.


Kvistar från plommonträdet står i full blom.

Så långt är allt precis som det ska, men är inte det här lite konstigt:


Novemberkaktusen blommar och har massor med knoppar som bara väntar på att slå ut. Är den inte en julblomma? Å andra sidan, med den snöstorm som för tillfället råder så passar det ganska bra.

För övrigt önskar jag att vi tar tag i det här kameradebaklet nu när blomsäsongen sätter fart. Det skulle vara så mycket roligare att dokumentera hur det frodas om bilderna inte blev så mobilkameradåliga.

Tomaterna är här!


Det som skall bli ståtliga tomatplantor.

Dessutom har det ploppat upp än mer grönska i trädgården, något som ser ut som snödroppar. I alla fall nästan.


Nästan snödroppar.

Själva har vi spenderat helgen med att varit Johnny&Mattias. Det vill säga vi har åkt hem till andra för att hjälpa till med renoveringen. Som motsats till J&M blev vi dock inte klara med ett helt rum, men väl med lite spacklande och slipande.


Fru R slipar.


Herr R spacklar.


Bränsle.

Men det viktigaste som har hänt är dock att stekarkärran är tillbaka. Efter en hel del svärande, tre turer till Biltema och diverse timmar under bilen så har nya bromsbackar, bromsskivor och ett bromsrör monterats. Så det lilla problemet med icke existerande bromsar är nu avhjälpt. Det visade sig också att en bromsback helt enkelt hade slitits ut helt och försvunnit, vilket förklarar varför det inte alls gick att bromsa.


Nya delar. Notera speciellt det lite väl långa bromsröret som var det som fanns på Biltema då de som skulle passat var slut. Men en liten specialkrök ordnade allt.

Slutligen: handen på hjärtat, vad tänkte du när du läste rubriken. Willie Nelson eller Canned Heat?